Trött efter DIKs kongress

Att sitta inne när solen för ovanlighetens skull visade sig igår var inte så kul. Annars tycker jag det varit intressant och lärorikt att vara med på DIKs kongress för första gången. Att jag är trött beror inte bara på kongressen utan också på grannar som spelar hög musik kvart i 5 på morgonen.

Vad har så kongressen kommit fram till?
1) Det största frågan var upplösningen av delföreningenarna, t ex Bibliotekarieförbundet. Till slut vann styrelsens förslag den kvalificerade majoritet som krävdes för en stadgeändring, med exakt de 54 röster som behövdes. Då hade tillägg om en övergångssperiod på 6 månader och att tillvarata delföringarnas kompetens i professionfrågorna gjorts. En utvärdering ska göras till nästa kongress om tre år.

Är det här bra eller dåligt? Jag har till min förvåning hört att delföringsstrukturen inte fungerat bra och att den hindrat styrelsens arbete. Vi var flera som hade svårt att förstå varför det inte gått att reformera nuvarande organisation. Samtidigt blir det en tydligare fackförening utåt som dessutom kan agera snabbare.

Det här innebär att alla 81 ledamöter vid nästa kongress kommer att utses via direktval. Vid årets kongress var det 39 stycken som blev valda av 2500 medlemmar. Styrelsen har även lovat att ge mer stöd till dessa så att de är bättre förberedda. Utan stöd från sin delförening kan det vara svårt att förstå alla frågor.

Men, DIK student och Logopedförbundet blir kvar i sin nuvarande form. Hur blir det med olika modeller?

Övriga frågor:
2) Johanna Hanssons och Helena Kettners motion om bättre stöd för chefer gick igenom.

3) DIK student fick äntligen stöd för praktik i utbildningen, men bara som valbar kurs.
4) DIK student fick även stöd för ett humanistiskt referensnätverk.
5) DIK student fick styrelsen att lova kontinuerliga uppföljningar av examinerade studenter.

6) Ny plattform för DIKs verksamhet 2010-2012 antogs. Jag tycker att mycket är bra i plattformen, t ex strävan efter rörlighet på arbetsmarknaden.

Dessutom höjdes medlemsavgiftern 22 kronor till 242 kronor.

Kongressen testade sloganen ”Vi som vet lite mer” – jag hoppas och tror att den hålls internt.

 

I behov av förnyelse

Den här bloggen är snart ett år gammal och börjar lida av ålderskrämpor. Den är otroligt grå och tråkig. Det var visserligen en av mina idéer, att visa mig som en töntig bibliotekarie vid datorn, med det är dags för en remake. Åke Nygren har lagt in en ny header till Biblfeed som jag gillar. Sidan behöver också en förnyelse. Det här kunde varit en perfekt sysselsättning i helgen, men jag är upptagen med DIKs kongress så det får bli senare.

Under tiden utökar jag min digitala närvaro med Twitter. Inte precis först, men jag har inte haft lust till att skriva tweets förut även om jag insett nyttan vid tillfällen som konferenser och liknande. Min användare är Haraag

 

Bibliotekarier och professionen

Nästa lördag 21/11 börjar DIKs kongress. Anna-Stina Axelsson skriver i Bibliobuster att det är få som engagerar sig fackligt. Det är också få som funderar på vad som kan hända på en kongress. Eftersom det är den första kongress jag deltar i vet jag inte vad jag kan förvänta mig, men jag funderar på det. Anna-Stina listar i sin blogg de 7 frågor förbundstyrelsen föreslår som mål för de nästa 3 åren. Jag vill ta upp den första:

1. Fokus på professionsfrågor
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Med kunskapspolitik som grund driva professionsfrågor som är angelägna både för arbetstagare och för andra intressenter i omvärlden.

Professionfrågorna var det som gjorde att jag började engagera mig fackligt. Jag tror också att professionsfrågorna gör att bibliotekarier väljer DIK som fackförbund. Vad finns det för frågor som är angelägna? Bibliotekariers arbete har förändrats under de år jag arbetat på Stockholms stadsbibliotek. Jag tänker inte då på den digitala utvecklingen även om datorernas intåg bl a ändrat vår omvärldsbevakning, sätt att sköta den på samt det oändliga behovet av egen kompetensutveckling. Jag tänker på tid. Det fanns så mycket tid när jag började på Stockholms stadsbibliotek 1980. Tid finns när arbetsuppgifterna ryms inom arbetstiden, när det är möjligt att utveckla sina arbetsuppgifter för att nå bibliotekets mål. När det finns tid till annat än att hålla biblioteket öppet och medierna i schack om än inte i ordning. Det går att effektivisera arbetet och göra omprioritering i arbetsuppgifterna men det behövs t ex ny tid för omvärldsbevakning av medier om man lägger ut stora delar av medieinköpen genom profilinköp. Detta har tidigare kunnat göras i urvalsprocessen.

Att DIK (och Biblioteksföreningen) fortsätter att arbeta med samhällets syn på bibliotek och att synliggöra dem är mycket viktgt. Det är kanske omöjligt att omvända Sten Nordin, finansborgarråd i Stockholm, som i DN säger ”Nästa år får vi prioritera filialstrukturens utbyggnad, sedan får vi i lugn och ro diskutera behoven när det gäller biblioteksytor.” angående det stoppade utbyggnaden av nytt Stadsibliotek. Men det är viktigt att någon försöker. Jag har tidigare skrivit om brist på utbyggnad.

För att förbättra möjligheten att arbeta med de professionella frågorna föreslår Förbundsstyrelsen att delföreningarna, som Bibliotekarieföreningen, ska avskaffas och att alla frågor ska ligga centralt hos DIK. Genom att utse arbetsgrupper för att utreda olika frågor ska engagement och professionskunnande hos medlemmarna ivaratas. Den blivande ordföranden Karin Linder förklarar förändringen i en intervju på DIKs webb.

Det är nog en ovanligt händelserik kongress jag gör mitt första deltagande i. Jag tar gärna emot synpunkter från andra DIK-medlemmar.

Anna-Stina Axelsson, Regionbibliotek Stockholm, är nominerad till ny ledamot av DIKs förbundsstyrelse. Jag kommer att stödja henne.

Mer om DIKs kongress 2009

 

23 saker – bättre sent än aldrig?

I fredags deltog jag i ABM-centrums konferens Sociala medier – bättre sent än aldrig. Se bilder på ABM-centrums blogg

Johan Ronnestam pratade om sociala medier i allmänhet och att det är viktigt att finnas på Facebook, Twitter, Flickr m fl tjänster där användare och kunder finns. Har man ingen kompetens om digitala medier vet man inte heller vilken marknadsföring som är rätt eller fel. Sociala medier och andra tjänster på webben har förändrat många människors sätt att hitta information – omedelbart och genom konversationer med andra människor. Johans blogg.

Sebastian Chan, Powerhouse museum, Sydney, Australien, berättade om hur Powerhouse museum arbetade med sociala medier. Museet ansvarar för design och teknik, även mode. Liksom Johan menade han att man måste vara där användarna befinner sig, dvs på sociala medier på webben och inte bara på hemsidan. En fotosamling de lagt på Flickr fick många fler besök besök än samma samling på hemsidan. Flickr genererar dessutom många fler taggar och kommentarer. Alla kommentarer har inte hög kvalitet, så det är även ur den synvinkeln bra att ha dessa på Flickr och inte på hemsidan.

Powerhouse museum lägger numera ut material på hemsidan även om det inte har hög kvalitet och ibland bara ren textinformation utan foton. Webbstatistik är ett bra sätt att prioritera förbättring av beskrivning av föremål. Ett intressant exempel var chokladkartongsklänningen som först bara var avbildad som den låg i sin kartong. Besökarna var mycket intresserade och klänning finns nu uppackad. Webbstatistik ger också intressant information om vad användarna söker efter.

Efter detta pratade jag i 10 minuter om Stockholms stadsbiblioteks projekt 23 saker, som startade 23/10 2007. På 10 minuter blir det lätt varken hackat eller malet men jag försökte prata om mål, hur det fungerat och resultatet. Förberedelserna fick mig att börja fundera på 23 saker igen. Det var framför allt ett roligt projekt. Jag lärde mig mycket som projektledare, deltagarna lärde sig mycket och vi träffades på ett nytt sätt på projektplatsen. 23 saker intresserar många jag träffar som funderar på att starta ett projekt och det pågår 23 saker projekt, eller modifierade projekt med 10 saker. Jag listar därför mina rekommendationer och reflektioner:

1. Gör inte 23 saker – gör 10 saker.
Det är svårt att hålla fokus under en lång tid.

2. Fundera ordentligt på projektmål och effektmål.
Det gjorde vi och det hade vi stor nytta av. Det är alltid bra att veta varför man gör något och inte bara gör det för att det verkar vara rätt sak.

3. Engagera alla chefer.
Vi borde ägnat mer tid åt detta. Det räcker inte bara att den högsta chefen är entusiastisk.

4. Om organisationen är stor eller utspridd: engagera delprojektledare eller informella nyckelpersoner.
Det gorde inte vi eftersom vårt projekt även ville testa nya sätt att lära sig och fokuserade på individens drivkraft att lära sig själv. Det fungerade inte för all personal och vi såg klara skillnader på bibliotek där det fanns en engagerad person som hjälpte kolleger.

5. Ta vara på resultatet.
Gör ingen stor omorganisation under eller direkt efter projektet. Se projektet som en stor investering som ska ge avkastning.

Efter projektet är det dags att gå vidare. 23 saker för allmänheten görs av vissa bibliotek, men jag funderar på om inte det mest naturliga för Stockholms stadsbibliotek är att gå vidare mobilt. Det har Åke Nygren initierat inom Lära enheterna. Det har varit tufft att få igenom köp av Iphone i Stockholms stad, men nu finns det personal med en Iphone. Jag är inte helt uppdaterad på hur det går utan hänvisar till Biblfeeds grupp Mobila biblioteket Som både Johan och Sebastian visade på konferensen – alla vill vara mobila.

Länk till projektplan och slutrapport för 23 saker finns under Läst

 

Dewey i DN

2011 ska nationalbibliografiska avdelningen på Kungl. bibl. gå över till klassifikations systememet DDC – Dewey. Andra får följa efter. Det kräver mycket arbete, bl a med översättning av stora delar av klassifikationssystemet. Se KBs sida om Dewey.

Nu har den kommande förändringen nåttsidor i DN – Siffrorna tar över i bibliotekskhyllorna. 3 sidor om bibliotekens hylluppställning!

Läsarkommentarerna är intressanta – ”Kurt” säger: ”Jag har erfarenhet av båda systemen, och Dewey systemet är suveränt mycket bättre. Om de dessutom märker varje bok med både klassifikation och de första bokstäverna i författarens efternamn, så är det också mycket lättare att finna boken i hyllan.” Andra läsare är skeptiska till förändring, kostnad eller till att klassifikation alls behövs, när det finns kategorier.

I artikeln nämns också Sture bibliotek, Stockholms stadsbiblioteks nyaste bibliotek. Det är ett litet bibliotek i Tunellbaneplanet vid Stureplan som har cirka 2900 böcker och andra medier, varav en stor del är utlånad. Då är det lätt att hitta oavsett vilket hyllplaceringssystem man än använder.

DN intervjuar även bl a Gunnar Sahlin och Kristina Lugn om deras hyllplacering av böcker hemma . Jag börjar fundera på min egen metod hemma. Den började nog med ämnesvis samling av facklitteratur och pocketskön i författarordning (i dubbla rader). Därefter har det blivit allt mer av desperata försök att få in fler böcker. Det börjar bli dags för en rejäl utgallring alternativt större hem.

 

Tillsammans – vi sonderar terrängen för bättre katalogtjänster

Höstens katalogkonferens Tillsammans – vi sonderar terrängen för bättre katalogtjänster handlade om samarbete, samsökning, likheter och olikheter. Miriam Säfström inledde konferensen med en berättelse om en kung som ville få sina söner att samarbete bättre och menade att det finns många likheter idag med situationen i det bulgariska riket på 600-talet då kungen och hans söner levde.

Anders Noaksson (BTJ) och Anders Cato (KB) fortsatte med ”Same but different: om katalogpraxis på folk- och forskningsbibliotek”. Det dröjde till 1983 innan folk- och forskningsbibliotek fick samma regler. Men, samma regler ger inte nödvändigtvis samma katalogisering. Det dröjde innan biblioteken ens fick regler och KBs katalogavdelning fyller 100 år nu 2009. Folkbibliotekens praxis har påverkats av de rationaliseringskrav som funnits under hela 1900-talet. ”Förkortad” katalogisering av skönlitteratur sparas minst 20 % katalogposter för svensk skönlitteratur och 40 % av engelsk skönlitteratur.

Jonathan Pearman (Malmö sb) och Tomas Friberg (Libris) pratade om inläsningen av Malmös katalogposter till Libris. Malmö har inte bibliografisk service från BTJ och eftersom de äger sina egna poster kan de lägga dem i Libris. Först matchas katalogposterna efter ISBN, ISSN och författare/titel/år. Därefter görs en inläsning. Olikheter gör det svårt att undvika dublettposter. Skönlitteraturen är ännu inte inlagd och det är även problem med flerbandsverk. Någon gång 2010 ska det vara klart. Även om man funnit en metod för inläsning kommer det troligen behövas en hel del manuellt arbete vid inläsning av varje nytt biblioteks katalogposter.

Marika Näslund (Hofors) och Lena Gräntz (Bergsjö) berättade om hur de 9 HelGe-biblioteken i Gävleborgslän samarbetat om en gemensam katalog, gemensamma låneregler och låntagarregister. Samarbetet började redan 2004 och i år har man även fått in de tre Libra bibliotek som inte gick med från början. De 6 Bookitbibliotek som började hade alla bibliografisk service från BTJ och därmed likartade katalogposter, men Libra biblioteken hade mer varierande katalogposter. Ett av biblioteken valde därför att lägga in sitt bestånd manuellt. Helge-biblioteken fungerar som ett bibliotek, med gemensam katalog, en OPAC och ett mediebestånd. En fördel med samarbetet är att biblioteksfrågor blivit synligare och att kommuncheferna diskuterat bibliotekssamarbetet. Dessutom gillar användarna HelGe katalogen.

Kristin Olofsson (Libris) och Mårten Johansson (Riksarkivet) pratade om Sondera. Sondera är en samsökningstjänst för Riksarkivets databas NAD, Libris och Svensk mediedatabas. Datastrukturerna är så olika att det blev svårt att göra en gemensam träfflista. I Sondera görs en samsökning med hjälp av SRU och presenteras sedan tillsammans, men i tre separata träfflistor. Resultaten är grupperade efter materialtyp vilket visat sig göra användarna nyfikna. Det går att hitta något användaren inte visste fanns. Från NAD är det är ett urval av data som lagts i Sondera. Data utan sökingångar har inte kunnat användas. Användarna har i Sondera hittat fel som kunnat rättas.

Jenny Poncin (Svensk biblioteksförening och Stockholms stadsbibliotek) var en utmärkt moderator för konferensen. Hon poängterade att de skillnader som finns mellan folk- och forskningsbibliotek inte behöver vara ett problem utan en styrka. Sondera lyfter fram skillnader och visar dem som en fördel.

Det här var en snabb och förenklad beskrivning av konferensen.

Fler foton finns på mitt Flickrkonto.

 

Inte ett nytt stadsbibliotek den här gången heller

Jag började arbeta på Stockholms stadsbibliotek 1 augusti 1980. Hela min arbetstid har det funnits ett stort behov av ett nytt stadsbibliotek. När jag själv arbetade i Asplunds hus under 1990-talet funderade jag på om det enda som skulle kunna ge en ny och bättre fungerande biblioteksbyggnad var en rejäl bomb.

Jag antar att efter detta uttalande lär jag bli själv bli bomhotad av alla Asplundsbibliotekskramare. Lugn, jag är mycket stolt över byggnaden och tycker att många delar är väldigt vackra. Det är också roligt att biblioteket fortfarande är ett fungerande bibliotek. (Jag tycker inte att man ska göra om det till ett museum för arkitektur eller annat.) Det är också fantastiskt att det fortfarande är ett attraktivt bibliotek att besöka och använda efter över 80 år. Till skillnad från Oslos huvudbibliotek som byggdes på 1930-talet. Min mamma som använt det biblioteket hela sin uppväxt håller helt med mig efter att ha återbesökt det nyligen.

Idag finns ännu större behov av nya lokaler än det fanns på 1980- och 1990-talet. Biblioteket behöver förändras från att vara en plats för att hitta information och upplevelser från fysiska böcker till att vara mötesplatser för upplevelser av olika slag, men också fortsätta att vara centrum för information.

Ola Anderssons uttalande i SvD: ”Om planerna på Stadsbibliotekets tillbyggnad nu läggs ned får det inte några allvarligare konsekvenser. Det innebär knappast något annat än att bibliotekets driftsbudget används till verksamheten istället för bindas i nya, dyrbara och illa genomtänkta lokaler.” gjorde mig därför upprörd vid frukostbordet. – Inga allvarliga konsekvenser? Det beror verkligen på hur man ser det. Läs hela artikeln

Att läsa de mängder med läsarinlägg som finns i både DN och SvD gör mig inte så optimistisk när det gäller bibliotekens framtid. Men jag är ändå nöjd med att ingen kastat en bomb.

 

Herta Mûller på Stockholms stadsbibliotek

Herta Müller är årets nobelpristagare i litteratur. Jag har inte läst något av henne ännu, men det kommer jag nog att göra. Som många litteraturintresserade människor överväger jag att investera ett antal timmar i läsning av en ny nobelpristagare.

Hur påverkar ett nobelpris inköpen på Stockholms stadsbibliotek? Tidigare gick det att ta reda på detta i efterhand genom att ta fram statistik över titlar med både lokaliseringsdatum och antal utlån. Men, efter att Stockholms stadsbibliotek börjat med flytande bestånd på svensk skönlitteratur, dvs att biblioteksdatasystemet automatiskt omlokaliserar ett exemplar till det bibliotek det blir återlämnat på blir det istället omlokaliseringsdatumet som tas fram. Det betyder att jag inte kan mer än kan gissa att fjorårets nobelpristagare Jean-Marie Gustave Le Clezio ökat starkt i både inköp och utlån. Vi har idag 358 exemplar på svenska av hans böcker och de har tillsammans lånats ut 5216 ggr, dvs i snitt 14,6 ggr. Dessutom finns det både ljudböcker och talböcker. Utländska böcker flyter inte och därför är det möjligt att säga att före nobelpriset fanns han nästan bara på franska, efter nobelpriset kan han läsas på arabiska, nypersiska, ryska m fl språk.

Jag tror att Herta Müller kan få ett liknande uppsving. Idag finns 8 titlar på svenska, tillsammans 88 exemplar av vanliga böcker. Dessa har lånats 1197 gånger dvs i snitt 13,6 gånger. 408 personer köar för hennes böcker. På andra språk finns hon än så länge på tyska, rumänska, engelska och ungerska.

Svenska akademins motivering
DN om Herta Müllers böcker

 

Vad ska ett bibliotek vara i framtiden?

Det är inte varje dag P1 har ett längre reportage om bibliotek och bibliotekspolitik: Vad ska ett bibliotek vara i framtiden i Nya vågen. Dessutom alldeles lagom vid matlagningstid som är en av mina favortitider att lyssna på radio. Malmö stadsbibliotek diskuterades med Per Svensson, litteraturkritiker och före detta kulturchef på Expressen, Carina Nilsson, ordförande (s) Kulturnämnden Malmö Stad och Elsbeth Tank, chef för Malmö Stadsbibliotek. Diskussionen rörde den förändring som gjorts på Malmö stadsbibliotek med en omfattande utgallring som skapade stor debatt i somras.

Elsbeth Tank och Carina Nilsson hade ungefär samma syn: stadsbiblioteket har för få besökare, istället för de 1,5 miljoner besökare man planerade för vid ombyggnaden 1999 kommer 900 000. Dessutom är det en liten del av malmöborna som lånar mest, mer än 50% av av alla lån. Biblioteket måste förändras för att vara attraktivt för många människor.

Per Svensson värnar folkbildningen, kulturarvet och böckerna. Han ogillar den nya tidens bibliotek och jämför med miljonprogrammet och rivningen av gamla stadskärnor.

Själv vill jag både ha gamla tidens bibliotek och nya bibliotek – samtidigt. Ett sådant synsätt gör sig inte bra i debatter. Läs mer om Malmö stadsbibliotek i Biblioteksbladet nr 7, som jag fick i posten idag.

Den digitala förändring som är på väg nämndes bara kort. Finns det plats för bibliotek när allt finns digitalt? Vilken roll har biblioteken när allt finns på nätet? Det är en fråga jag funderar på medan jag testar min nya läsplatta Nuut.

Kritik av nya moderna bibliotek gäller även Stockholm, bloggen Stadsflanören längtar tillbaka till sitt gamla bibliotek i Högdalen. Fina foton av biblioteket (det nya).

 

Bokmässan eller äntligen en läsplatta

Ännu en Bokmässa har passerat. Det sägs att färre bibliotekarier besökte mässan, men jag träffade många trevliga bekanta. Det går numera utmärkt att strunta i seminariekort och enbart gå på olika monterprogram. Biblioteksföreningen hade fler intressanta program än de jag hann lyssna på. Intressant var att höra Elin och Siska berätta om hur de arbetar med sina veckotips och om sina 5 S: Superpersonligt, Socialt, Samarbete (varför göra allt själv?), Skryt och Spex. Veckoplanering för bloggen Litteraturpedagogik gör den mycket enklare att sköta. Det är något jag skulle behöva för att hinna blogga mer, men jag tror nog mer på gästbloggare än på att ha olika fasta teman.

Ett annat intressant monterprogram var ”Inspirera till läsning” vid Dalalitteraturens monter. Det var en presentation av projektet Läskonster och en mycket levande beskrivning av hur man når politiker i Almedalen. Alla var klädda i feminina trädgårdsoveraller.

Roligast på Bokmässan var ändå att äntligen köpa en läsplatta. Det blev en Nuut som såldes till mässpris. Hittills har jag laddat upp ett urval e-böcker från Elib och förstås även tittat på de e-böcker som var inlagda från början. Jag har kommit fram till att pdf som format inte är så kul om texten är för liten som i ”Städerna inuti Hall”. Lyrik behöver verkligen behålla sin ursprungliga grafiska form. Den bör snarast göras i epub format istället. Det går också utmärkt att läsa och bläddra, men det är pyssligt att göra annat än att läsa sida för sida. Fler erfarenheter av läsplatte-läsning utlovas.