Bredängs bibliotek

I fredags sände ABC-nytt ett inslag om Bredäng och Stockholms stadsbibliotek. Där intervjuas kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt som menar att det satsas rejält på biblioteken och personal som menar att det sker en utarmning av biblioteken. Det är förstås för att de pratar om olika saker, satsningen på nya och ombyggda bibliotek har skett samtidigt som en omvälvande omorganisering och en rejäl minskning av personal under öppethållande. Det påverkar den service som är möjlig att ge.

Inslaget tar även upp frågan om hur ett bibliotek ska vara. Tysta lugna platser eller med spelkonsoller i centrum som lockar barn och ungdomar? Att Hornstullsbor är nöjda med att inte fått ett (ännu) mindre bibliotek är inte konstigt, men har de fått frågan om hur de skulle vilja ha sitt bibliotek? De barn i Bredäng som intervjuades var nöjda spelare, men lånade också gärna böcker. I Bredäng finns lika mycket barnböcker som vuxenböcker, ungerfär 4500 titlar av vardera. Vuxna i Bredäng som inte trivs med närheten till barn har inte långt till Skärholmens bibliotek, ett stopp med tunnelbanan, drygt 2,5 km bort. Där finns 38700 titlar, varav 25320 för vuxna. Alla bibliotek behöver inte vara lika.

Bredäng - barnhörna

Bredäng - sitthörna

Annonser

Stockholmare röstar

15 april får vi veta vilken Stockholmsförfattare som Stockholmarna själva gillar bäst. På varje bibliotek och på webben finns listor för röstning. Det går att rösta fram till 31/5.

Läs om tävlingen i DN

Bibliotekarier och professionen

Nästa lördag 21/11 börjar DIKs kongress. Anna-Stina Axelsson skriver i Bibliobuster att det är få som engagerar sig fackligt. Det är också få som funderar på vad som kan hända på en kongress. Eftersom det är den första kongress jag deltar i vet jag inte vad jag kan förvänta mig, men jag funderar på det. Anna-Stina listar i sin blogg de 7 frågor förbundstyrelsen föreslår som mål för de nästa 3 åren. Jag vill ta upp den första:

1. Fokus på professionsfrågor
DIK:s förbundsstyrelse ska under den kommande mandatperioden:
Med kunskapspolitik som grund driva professionsfrågor som är angelägna både för arbetstagare och för andra intressenter i omvärlden.

Professionfrågorna var det som gjorde att jag började engagera mig fackligt. Jag tror också att professionsfrågorna gör att bibliotekarier väljer DIK som fackförbund. Vad finns det för frågor som är angelägna? Bibliotekariers arbete har förändrats under de år jag arbetat på Stockholms stadsbibliotek. Jag tänker inte då på den digitala utvecklingen även om datorernas intåg bl a ändrat vår omvärldsbevakning, sätt att sköta den på samt det oändliga behovet av egen kompetensutveckling. Jag tänker på tid. Det fanns så mycket tid när jag började på Stockholms stadsbibliotek 1980. Tid finns när arbetsuppgifterna ryms inom arbetstiden, när det är möjligt att utveckla sina arbetsuppgifter för att nå bibliotekets mål. När det finns tid till annat än att hålla biblioteket öppet och medierna i schack om än inte i ordning. Det går att effektivisera arbetet och göra omprioritering i arbetsuppgifterna men det behövs t ex ny tid för omvärldsbevakning av medier om man lägger ut stora delar av medieinköpen genom profilinköp. Detta har tidigare kunnat göras i urvalsprocessen.

Att DIK (och Biblioteksföreningen) fortsätter att arbeta med samhällets syn på bibliotek och att synliggöra dem är mycket viktgt. Det är kanske omöjligt att omvända Sten Nordin, finansborgarråd i Stockholm, som i DN säger ”Nästa år får vi prioritera filialstrukturens utbyggnad, sedan får vi i lugn och ro diskutera behoven när det gäller biblioteksytor.” angående det stoppade utbyggnaden av nytt Stadsibliotek. Men det är viktigt att någon försöker. Jag har tidigare skrivit om brist på utbyggnad.

För att förbättra möjligheten att arbeta med de professionella frågorna föreslår Förbundsstyrelsen att delföreningarna, som Bibliotekarieföreningen, ska avskaffas och att alla frågor ska ligga centralt hos DIK. Genom att utse arbetsgrupper för att utreda olika frågor ska engagement och professionskunnande hos medlemmarna ivaratas. Den blivande ordföranden Karin Linder förklarar förändringen i en intervju på DIKs webb.

Det är nog en ovanligt händelserik kongress jag gör mitt första deltagande i. Jag tar gärna emot synpunkter från andra DIK-medlemmar.

Anna-Stina Axelsson, Regionbibliotek Stockholm, är nominerad till ny ledamot av DIKs förbundsstyrelse. Jag kommer att stödja henne.

Mer om DIKs kongress 2009

Inte ett nytt stadsbibliotek den här gången heller

Jag började arbeta på Stockholms stadsbibliotek 1 augusti 1980. Hela min arbetstid har det funnits ett stort behov av ett nytt stadsbibliotek. När jag själv arbetade i Asplunds hus under 1990-talet funderade jag på om det enda som skulle kunna ge en ny och bättre fungerande biblioteksbyggnad var en rejäl bomb.

Jag antar att efter detta uttalande lär jag bli själv bli bomhotad av alla Asplundsbibliotekskramare. Lugn, jag är mycket stolt över byggnaden och tycker att många delar är väldigt vackra. Det är också roligt att biblioteket fortfarande är ett fungerande bibliotek. (Jag tycker inte att man ska göra om det till ett museum för arkitektur eller annat.) Det är också fantastiskt att det fortfarande är ett attraktivt bibliotek att besöka och använda efter över 80 år. Till skillnad från Oslos huvudbibliotek som byggdes på 1930-talet. Min mamma som använt det biblioteket hela sin uppväxt håller helt med mig efter att ha återbesökt det nyligen.

Idag finns ännu större behov av nya lokaler än det fanns på 1980- och 1990-talet. Biblioteket behöver förändras från att vara en plats för att hitta information och upplevelser från fysiska böcker till att vara mötesplatser för upplevelser av olika slag, men också fortsätta att vara centrum för information.

Ola Anderssons uttalande i SvD: ”Om planerna på Stadsbibliotekets tillbyggnad nu läggs ned får det inte några allvarligare konsekvenser. Det innebär knappast något annat än att bibliotekets driftsbudget används till verksamheten istället för bindas i nya, dyrbara och illa genomtänkta lokaler.” gjorde mig därför upprörd vid frukostbordet. – Inga allvarliga konsekvenser? Det beror verkligen på hur man ser det. Läs hela artikeln

Att läsa de mängder med läsarinlägg som finns i både DN och SvD gör mig inte så optimistisk när det gäller bibliotekens framtid. Men jag är ändå nöjd med att ingen kastat en bomb.

Stadsbiblioteket

Herta Mûller på Stockholms stadsbibliotek

Herta Müller är årets nobelpristagare i litteratur. Jag har inte läst något av henne ännu, men det kommer jag nog att göra. Som många litteraturintresserade människor överväger jag att investera ett antal timmar i läsning av en ny nobelpristagare.

Hur påverkar ett nobelpris inköpen på Stockholms stadsbibliotek? Tidigare gick det att ta reda på detta i efterhand genom att ta fram statistik över titlar med både lokaliseringsdatum och antal utlån. Men, efter att Stockholms stadsbibliotek börjat med flytande bestånd på svensk skönlitteratur, dvs att biblioteksdatasystemet automatiskt omlokaliserar ett exemplar till det bibliotek det blir återlämnat på blir det istället omlokaliseringsdatumet som tas fram. Det betyder att jag inte kan mer än kan gissa att fjorårets nobelpristagare Jean-Marie Gustave Le Clezio ökat starkt i både inköp och utlån. Vi har idag 358 exemplar på svenska av hans böcker och de har tillsammans lånats ut 5216 ggr, dvs i snitt 14,6 ggr. Dessutom finns det både ljudböcker och talböcker. Utländska böcker flyter inte och därför är det möjligt att säga att före nobelpriset fanns han nästan bara på franska, efter nobelpriset kan han läsas på arabiska, nypersiska, ryska m fl språk.

Jag tror att Herta Müller kan få ett liknande uppsving. Idag finns 8 titlar på svenska, tillsammans 88 exemplar av vanliga böcker. Dessa har lånats 1197 gånger dvs i snitt 13,6 gånger. 408 personer köar för hennes böcker. På andra språk finns hon än så länge på tyska, rumänska, engelska och ungerska.

Svenska akademins motivering
DN om Herta Müllers böcker

Twilightnights

Det är svårt att undgå Twilight-böckerna av Stephenie Meyer. En film kom i somras och den fjärde boken har nyss kommit ut på svenska. Stockholms stadsbibliotek har 347 exemplar av de olika delarna i serien och dessa har lånats ut 2090 gånger. Många exemplar är mycket nyinköpta. Själv stod jag som nr 65 i kö på första delen på engelska, men gav upp och gick till bokhandeln.

Romantik och starka känslor finns i böckerna. Bella flyttar till sin pappa och hittar vampyren Edward och blir vansinnigt förälskad – precis som Edward. Men det är förstås knepigt att ha en relation till en vampyr. Böckerna är fantastiska utan att vara välskrivna, läs gärna inlägg på bloggen Bokhora för en grundlig beskrivning.

Böckerna har också resulterat i Twilightnight – program på flera bibliotek efter initiativ av bibliotekarierna Sofia Gydemo och Taru Leino.

Taru berättar: ”Idén till Twilight kom när jag ville göra något roligt inom vår Läsa-enhet. Jag hade precis läst Twilight böckerna och märkte hur många andra, mest tjejer, lånade och läste böckerna. Jag visste att Sofia också tyckte jättemycket om dem så det föll naturligt att fråga henne om vi skulle hitta på något tillsammans. Tanken från början vara att göra just något för unga tjejerna. Vi kom på namnet TwilightNight och började planera kvällarna.”

Fler bibliotek inom Stockholms stadsbibliotek och även i andra kommuner, hörde av sig och ville också ordna Twilightnights.

DN har skrivit om Twilightnights i artikeln  Vampyrträffar lockar tonårstjejer .

Det är roligt att det ordnas välbesökta evenemang för ungdomar på Stockholms stadsbibliotek. Det finns absolut bibliotekarier som respekterar barn och ungdomar.

Kärnverksamhet

Niclas Lindberg har tagit upp en diskussion om folkbibliotekens kärnverksamhet i BBL 2009:01 och i sin blogg Osorterade tankar: Samla – Ordna – Tillgängliggöra. Lite banalt skriver han själv. Det finns dock fördelar med enkla begrepp som man kan lägga in lite av varje i. Särskilt om man lägger till Möta.

Stockholms stadsbibliotek har valt kärnprocesserna Läsa – Lära – Möta som organisationsform. Läsa – Lära – Möta är egentligen en indelning av Möta, som förstås kräver att Samla – Ordna – Tillgängliggöra också görs – vad ska man annars mötas kring? Som ett sätt att beskriva kärnverksamheten ger Läsa – Lära – Möta en signal om att folkbibliotekens viktigaste uppgift idag inte är att samla och ordna. Som organisationsform är det knepigare. Det är  inte lätt att få organisationen att fungera. En bibliotekaries tidigare uppgifter finns ofta i alla organisationsdelar. Men är det inte bra att bli mer specialiserad? Jo, om det är utvecklande och rationellt. Det har vi ännu inte sett.

Rationalisering kräver att vi mäter verksamheten och frågar vad användaren vill ha. Vi har inte råd att samla medier som inte efterfrågas.

Jag arbetar själv mest med Ordna – Tillgängliggöra som jag tycker är mycket viktigt. För att kunna efterfråga något måste man veta att det finns.