Jag heter Harriet Aagaard och arbetar som klassifikationsansvarig på Librisenheten på Kungl biblioteket. Det blir huvudsakligen arbete i den Svenska deweyredaktionen.
Jag arbetade tidigare på den Virtuella enheten på Stockholms stadsbibliotek. Där var jag ibland den enda bibliotekarien. Det gör att jag funderat en del på bibliotekarierollen. Vad är det egentligen som är bra med att vara utbildad bibliotekarie? (Förutom att jag har ett roligt jobb.) Behövs egentligen min biblioteksexamen? Den är från Högskolen i Oslo och jag blev klar 1985. Det är en hel evighet sedan och jag lärde mig visserligen att programmera i Pascal, men annars var det ont om datorer i undervisningen. Jag har lärt mig mycket sedan dess.
Jag arbetade som facklig förtroendeman för SACO på Stockholms stadsbibliotek mars 2008-2010. Det har intensifierat mina funderingar kring bibliotekarierollen. Vår yrkesroll måste förändras, men många förändringar som skett på Stockholms stadsbibliotek har snarast minskat behovet av utbildade bibliotekarier. Visst behövs det kompetent och utbildad personal, men är det bibliotekarier? Jag hoppas det.
När jag startade den här bloggen hade jag tänkt skriva mer om bibliotekarierollen än vad det blivit. Istället skriver jag om lite av varje som intresserar mig.
Du kan nå mig per e-post harriet.aagaard[at]kb.se eller på min mer virtuella harrietaagaard[at]gmail.com
Med tanke på mängden matnyttiga inlägg om e-böcker så kunde du byta namn till E-boksbloggen
Keep up the good work!
Bra artikel om att det går att använda Sonys PRS-T1 för att låna böcker via Elib! Vet du förresten hur det ser ut med om Kindle Touch, Nook Touch och Kobo är på väg till Sverige? Kan f.ö. tipsa om programmet Calibre (http://calibre-ebook.com/) för att hantera e-böcker, men det gissar jag att du känner till.
Jag har inte bra koll på vad Amazon, Barnes & Noble och Kobo har för planer för Sverige. Bortsett från Kindle tror jag att läsplattorna och surfplattorna går att använda för drm-skyddade epub filer. Men, det är alltid bäst att testa själv och inte lite på omdömen från andra. Det var t ex Sony PRS-T1 ett exempel på. Sony har där gjort en del ”förenklingar” både vad gäller läsprogrammet för dator Sony reader och med själva läsplattan. Det gjorde det extremt jobbigt för oss på biblioteket. För en privatperson fungerar det säkert mycket bättre, men läsplattan borde förses med bättre kom-igång information så att en köpare inte behöver gissa (samt leta i olika forum)
Köpta svenska e-böcker är enklare eftersom de ”bara” har vattenmärkning som drm. Mindre tekniskt krångel.